be.STREJKA.berlin

”För mycket skit, för lite pengar!” (Fru Weber, toalettassistent)

Lokförarstrejk, strejk i tunnelbanan, strejk i livsmedelsbutiker… Strejker skapar oreda i vardagen. Det här ”jag spelar inte med i ert spel längre” tycker vi är grymt, på samma sätt som ett tydligt ”NEJ!” vid rätt tillfälle, kan ge en pust av frihet i vardagslivets stress. Efter år av defensiv kamp och uppgivenhet börjar äntligen högre krav att ställas. I kampen träder återigen två gamla frågor fram: Hur vill vi egentligen leva och arbeta och hur fördelas rikedomen i vårt samhälle? Vi är inte intresserade av att diskutera hur många procent i löneökning som är berättigat. En sak är säker, det är något som är i grunden felaktigt: För mycket skit för alltför lite pengar, för små bitar av kakan till alla… men vem kan överhuvudtaget strejka?

Don’t ”be berlin”, be mayday!
Dina krafter räcker precis till att för att klara av balansakten mellan praktik/utbildningar/jobb/arbetsförmedlingsjidder/plugg/barn och att träffa vänner. Du får varken strejklön från din chef eller dina barn, men pengar behöver du ändå för att överleva. Och när du faktiskt har tid, och bara vill lägga dig vid Spree och ta det lugnt inser du att hela flodbanken fylls mer och mer av kontorskvarter. Kultur reduceras till ett kommersiellt spektakel.

Apropå pengar och spektakel: sen Berlin privatiserade sina offentliga inrättningar, för att finansiera huvudstadsglamouren och för att betala av de skulder som uppkom i och med bankskandalen för några år sen, stiger hyrorna, kollektivtrafikspriserna, badhusavgifterna, och priserna för gas, el och vatten. Hur strejkar man mot det? Genom att duscha kallt och stänga av alla lampor? Genom att planka, snatta och autoreducera?

” ’be berlin’ jag tror jag blir galen. Hur kan man betala 10 miljoner euro för en pr-kampanj när fritidsgårdarna lämnas att ruttna eftersom dess fönster inte repareras?” (Henning, pr-kampanjsoffer)

Vi måste alla brottas med dessa och liknande problem dagligen. Genom Mayday vill vi göra denna vardag, konflikterna i den, och vår gemenskap synlig. Tillsammans försöker vi hitta sätt att stå emot attackerna från den på alla fronter attackerande kapitalismen. Festliga, färgsprakande och fyllda av ilska – den 1:a maj firar vi vårt motstånd, våra olikheter och vår gemensamma kamp.

”Ibland får jag höra från mina vänner: du prioriterar din karriär framför dina vänner och din partner. Men dom förstår inte. Jag har ingen karriär. Jag har jobb, jag måste ju tjäna pengar och det är inte så lätt för mig.” (Scenbyggare)

Låt gatans poesi
ljuda! Som i maj 1968: då visade lusten för ett annat samhälle vägen. Fjorton miljoner arbetare strejkade eller ockuperade sina fabriker i Frankrike. Under Pragvåren krävde man en socialism utan självutnämnda ledare och känslolösa byråkrater. Studenter gick upp på barrikaderna. Under ett ögonblick verkade utopin om en annan värld inom räckhåll. Runt om i hela världen blommade en opposition mot slavgöra och disciplin upp. Herrarna blev nervösa.

”Den här blandningen är verkningsfull, så den här blandningen kommer smälla högt!” (Slime, tyskt punkband från 80-talet)

Bryt upp auktoritära strukturer, undergräv patriarkatet, bekämpa rasismen, gör plats för förverkligandet av nya idéer, för ett autonomt organiserat liv och arbete; om detta handlar det än idag. Individualiseringen av livsstilar, flexibiliseringen och det ökade självansvaret har blivit en grundval för ett nyliberalt konkurrenssamhälle.

Prekariseringens makt?
Spridningen av uppfattningen att alla måste vara sin egen lyckas smed, har nu gjort att vi alla tvingas bli våra egna föregångsmän, att ständigt marknadsföra oss själva. Vi arbetar idag överallt och alltid, i vårt anletes svett.
I oräkneliga små företag, hoppas prekära diskare, eller grafiker, att hitta en räddning i löftet om den ”sociala marknadsekonomin”. För vissa skulle en räddning vara ett förstahands hyreskontrakt, för andra ett fast jobb som ger rätt till socialförsäkring. Som om detta inte vore nog används hotet om prekarisering och levnadsstandardssänkning som en piska för att skapa och förstärka en underordning under ”marknadskrafterna”. Obetald praktik, sänkta lönekrav i kollektivavtalsförhandlingar, tävling, separation…
Även om livet ter sig rejält annorlunda för den papperslöse svartarbetaren än den ”digitala bohemen”, är vi alla fast i samma ekorrhjul i vår kamp för erkännande och självförverkligande. Zonen där dessa löften om lycka existerar, på riktigt, är avspärrad med yttre och inre barriärer.

Maktens prekarisering!
Med Mayday, söker vi efter motståndsfomer som ska göra vår gemensamhet kännbar. Med Mayday vill vi organisera en rörelse som sätter käppar i ekorrhjulet. Gå med oss i Euromayday! Kom med med i vår Maydayparad 2008: demonstera, dansa, rör er – för maktens prekarisering, lusten till solidaritet, en stad för alla och för organiserandet av jagstrejken… mot marknaden i våra huvuden. Låt oss arbeta tillsammans! Vår börs är gatan, ibland även köksbordet. Batterierna är laddade, Ipoden är trasig. Vem bryr sig? Vi syns!

Be.STREJKA.berlin – be mayday

Mayday-parad// 1:a maj 08// 14.00// Boxhagener platz// Friedrichshain// Berlin